Massakern vid muren – ett blodrött tyg

För omkring ett år sedan fick jag frågan om jag kunde väva ett tyg till Historiska museets utställning Massakern vid muren- slaget om Gotland 1361. Tyget skulle baseras på fyndmaterial från utgrävningarna av massgravarna. I gravarna påträffades endast 1(!) textilfynd, en liten bit om 2*3 cm. Tyget var i ull och vävtekniken var i 3-skaftad kypert, om jag nu minns rätt. I övrigt är det tomt på tyg. Trots det finns det massor av lämningar av textil i gravarna.

När alla döda lades i gravarna gjordes detta utan att någon tog av dem deras utrustning; de begravdes med andra ord med rustningar och kläder på sig. Som bekant bevaras inte textil vidare bra i jorden, men i just detta fall har all metall från ringbrynjor, plator och handskar osv. sakta men säkert krupit in i textilierna och metalliserat dessa. Det gäller givetvis inte alla tyger, men de tyger som legat dikt an mot exempelvis insidan av en plata har gett permanenta avtryck på metallen. Alltså kan vi idag se avtryck av textilierna och därför kan vi se vilka vävtekniker dessa tyger haft.

Vi kan också se i enorm uppförstoring avtryck av epidermisfjäll. Epidermisfjäll är de fjäll som ligger på utsidan av ullfiber. På så sätt kan vi veta av vilket material dessa (inte alla då dessa fjäll inte syns på samtliga ställen) textilier varit tillverkade av.

På en av platorna fanns ett avtyck av en 3-skaftad kypert med en trådtäthet om ca 9tr/cm i ena riktningen och ca 8tr/cm i den andra riktningen. Vanligen när man väver så är varpen tätare än inslaget och därför valde vi att tyget jag skulle väva borde ha en varptäthet på 9 och en inslagstäthet på 8.

Rätt varpgarn? För att få tag på ett garn med den rätta snodden på garnet fanns tre alternativ.

1. Spinna själv
2. Spinna på ett befintligt garn
3. Hitta ett garn med rätt snodd.

Tack och lov så fanns det ett garn i min kamrat Amicas garnförråd med rätt snodd. Garnet var gammalt och säkert omkring 50 år. Oron att garnet inte skulle hålla fanns, men vi trodde att det skulle göra det så valet föll på detta garn. Det finns ett gammalt talesätt som säger ”Ull blir mull men lin blir gull”. Så länge lin förvaras torrt påverkas det inte av ålder. Ull däremot måste verkligen ha förvarats rätt för att kunna behålla sin styrka.

Varpgarnet var ett havregrynsgrötfärgat grått 1-trådigt garn. Dessutom så var det fint melerat med både ljusa och mörka fibrer i. Ordentligt med fett och spinnolja fanns också i det, så pass mycket att det var nästan omöjligt att tvätta rent det innan garnet skulle färgas.

Till inslagsgarn valdes ett garn med mycket lös snodd. Valet föll på Lundagarn 6/1. Även detta garn var ett grått garn, dock utan den snygga meleringen som varpgarnet hade. På bilden ser man tydligt skillnaden på gråheten på garnerna .
Garnet tvättades med Yes diskmedel, den bästa fettlösaren; garnet kan inte vara fett när man färgar för då tar inte färgen lika bra. Betningen var alun, 10%.

Som vanligt drog krappen på långsamt men efter två timmar behövde jag komma hem och hade inte något val än att ta upp garnerna. Eftersom krappen var pulveriserad var det svårt att veta hur mycket som skulle falla av vid tvätt.

Problemet med knorvlarna kom vid nystningen… Det gick inte att nysta på maskin. Garnet gick av då det fastnade i sina egna knorvlar. Jag fick nysta allt varpgarn för hand. Det tog tid: 7 hg tog mig 8 timmar. Hade det funkat som det skulle hade det tagit max 2 timmar.

Varpningen valde jag att göra på Konstfack eftersom det finns en stor varpa där. Den lilla jag har hemma mäter 1,5m på varvet och eftersom varpen skulle vara strax över 7 meter kändes det bättre att sprida ut den på en stor varpa då den ger jämnare spänning.

När tyget var klart så lämnade jag över det till Vea Collins för sömnad av en kjortel.
Vea är en mycket skicklig sömmerska med specialitet på historiska kläder. När kjorteln var klar kom den tillbaka till mig så jag kunde lämna den till Historiska. För att den inte skulle så nypressad och fin ut använde jag och min man den några kvällar hemma så den skulle få lite veck på de rätta ställena.

Det känns otroligt skönt att arbeta på detta sätt. Jag känner väldigt nöjd över vad jag har åstadkommit. Jag vill framför allt tacka Amica Sundström, textilintendent på Historiska och vävlärare på Konstfack, för garn, underbart färgeri samt hjälp och pepp i svåra situationer. Utan henne hade jag fortfarande suttit på köksgolvet och gråtit över nystningen. Tack! Jag vill också tacka Vea Collins för att hon på så kort tid sydde en helt underbar kjortel av tyget. Tack!

Har ni vägarna förbi Stockholm? Kika in på utställningen och kläm lite på kjortel och passa på att kolla på utställningen. Den är helt fantastisk!

/Maria

 

 

16 reaktioner på ”Massakern vid muren – ett blodrött tyg

  1. Sån färggryta vill jag också ha! Vilken lyx!
    Fantastiskt arbete alltihop, väldigt fint slutresultat också. Imponerande att du fick varpen att hålla så bra.
    Och massa pluspoäng för att ni tänkte till lite extra och ”patinerade” tunikan. Det gör så himla stor skillnad för upplevelsen!

  2. Helt ljuvligt tyg – färgen är fantastisk. Kjorteln är också grann – jag måste verkligen sy en sådan till maken.

    • Hej Anne! Inte mer än att jag, min blogkamrat Peter och min man har arrangerat Battle of Wisby 1361, återskapandet av de två slagen som stod på Gotland det året. Först 2011 och sedan 2013. Många kamrater på öjn och många semesterveckor lagda där. Jag hade gärna flyttat över och var på väg för några år sedan. Men livet ville annat och jag blev kvar i Stockholm. Letat stuga på ön men ser helst att jag får bo där permanent i framtiden. Drömma får jag eller hur?!

      Maria- Medelpadskan i exil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s