Varberg 2012 – eller ”Brottarboys”/Varberg 2012 – or ”Brawler boys”

I helgen var Albrechts Bössor i Varberg. Det är ett återkommande evenemang som vi varit på i flera år och vi är alltid lika imponerade över hur välorganiserat det är. Min egen personliga insats rörde främst mat, något som det blivit ganska mycket av de senaste åren. Det blev fråga om ganska avancerad matlagning, men eftersom jag tidigare lovat att inte skriva om mat här, så får den som är intresserad läsa mer på min matblogg (http://guoterspise.wordpress.com/).

Att oskadliggöra motståndare med dolk, ur Flos Duellatorum, ca 1410/How to fight an opponent wielding a dagger, from Flos Duellatorum, ca 1410

Jag ska istället berätta en smula om den medeltida brottningen. Sedan ett antal år förevisar vi medeltida brottnings- och dolktekniker, främst från Flos Duellatorum (ca 1410) och Mäster Otts brottning (tidigt 1400-tal). Den uppmärksamme läsaren rynkar säkert på ögonbrynen och undrar varför vi i Albrechts Bössor, som ju arbetar med perioden 1350-1400 använder oss av 1400-talsmanuskript. Det enda jag kan göra är att komma med dåliga ursäkter, så som att det mig veterligen inte finns några utförliga instruktioner för hur man slåss med dolk eller brottas i de få stridsmanualer som trots allt finns från 1300-talet.

Det finns mängder av människor därute som tränar efter nämnda manuskript. De gör det oerhört seriöst och är fantastiskt duktiga. Det betyder att jag antagligen kommer att påstå både det ena och det andra som kanske är felaktigt. Ta det helt enkelt för vad det är – vi är ett gäng rundmagade grabbar i våra bästa år som vill bjuda på show och ha kul under tiden.

Bortsett från de manuskript som jag nämnt ovan finns mängder av varianter; fäktmästare under renässans och medeltid ansåg utan tvivel att brottning var en konst i sin egen rätt, samtidigt som den kunde användas i kombination med olika vapen. Ett av de mest kända manuskripten är Thott 290 2º, av Hans Talhoffer (1459). Oavsett om man är intresserad av brottning, långsvärd eller pålyxa så är det här en av de finaste källor man kan tänka sig. Det gäller även om man inte alls är intresserad av stridsövningar; det är ett mycket vackert manuskript. Du kan bläddra igenom det genom att gå till den här adressen (http://www.kb.dk/en/) och söka på Thott 290. Första resultatet i listan är det du söker.

Den medeltida brottningen var både lek, sport och blodigt allvar. De flesta teknikerna är på något sätt avsedda för att på allvar skada motståndaren. Det gör det svårt att visa upp brottning och dolk för publik; det kan lätt bli lite fånigt. Det märks ju att man tar det försiktigt när man kastar sina kamrater i gräsmattan. Väljer man rätt tekniker så ser det ganska bra ut ändå. Man behöver ju inte välja de som går ut på att kasta folk så högt som möjligt.

Det är Mäster Otts tekniker som jag/vi tränat mest; anledningen är att jag köpte ett par DVD-skivor från Ringschule Wroclaw med fantastiska instruktioner till Otts brottning. Jag har utgått ifrån dem och tränat så mycket jag har kunnat, men min livssituation de senaste 15 åren har varit sådan att jag nästan aldrig haft möjlighet att träna tillsammans med likasinnade eller under instruktör. Det är förbannat synd för jag skulle verkligen vilja lära mig ordentligt.

Hur som helst. Mäster Ott Juden var, om jag förstått saken rätt, en konvertitjude som undervisade österrikiska prinsar i brottningens ädla konst. Han talar om tre typer av motståndare: den svaga motståndaren, den starka motståndaren och den jämnstarka motståndaren. Han förklarar att man som duktig brottare måste vara uppmärksam på vilken av dem man möter. Här kommer han på sätt och vis in på det undflyende begreppet fühlen som nära nog innebär tankeläsning; du måste förutse – känna – vad din motståndare ska ta sig för. Är han stabil och stark, eller ur balans och svag? Det kan verka enkelt att bedöma motståndaren. En person på två meter och med en matchvikt på 120 kilo förefaller vara stark, medan en sillmjölke på 60 kilo upplevs som svag. Det brukar stämma ganska bra, men faktum är att en motståndare faktiskt växlar mellan stark, jämnstark och svag. Det hela har inte bara att göra med vikt eller muskelstyrka, utan också med balans, snabbhet, teknik och hur man utnyttjar sin fysiska förmåga. Det är med andra ord inte helt enkelt att sätta etikett på någon man brottas mot.

För min del är det OK att kasta Tobias på det här sättet – han väger lika mycket som jag. Hade han däremot vägt 30 kilo till hade det varit bra mycket svårare, och risken hade varit stor att han tagit över initiativet./Tobias weighs as much as I do, and therefore I am able to throw him like this. If he had been much heavier it would have been very difficult to perform this throw, and he might have taken the initiative.

Om man mot förmodan lyckas med det konststycket finns det olika sätt att bemöta de olika kategorierna. Möter man en stark motståndare måste man brottas nach – alltså ”efter”. Det gäller att inte försöka möta styrka med styrka – för då förlorar man; en starkare motståndare vinner i ett sådant läge. I det här läget gäller det att vika undan och leta efter det ögonblick då motståndaren går från stark till svag. Hur går då det till? Jo, när motståndaren sträcker sig för långt efter en, eller då han förlorar balansen – då är han svag. I samma ögonblick (eller helst strax före) är det dags att börja brottas vor – ”före”. Det betyder att det är man själv som styr kampen – och då är det man själv som är stark. I det läge motståndaren blivit svag, gäller det att utnyttja hans styrka och tyngd och på så vis ge honom hjälp på traven – om man tappar balansen återfår man den allra oftast, men inte om någon hindrar en från att göra det, eller till och med driver på det annalkande fallet.

Genom att till exempel sätta krokben för någon kan man få honom att falla. Den som kämpar för att återfå sin balans behöver ofta ta ett eller ett par steg för att lyckas med det. Ett krokben hindrar honom att göra det. Man kanske skulle kunna säga att hans rörelseenergi hindras i benhöjd, men får röra sig fritt från midjan och uppåt. När överkroppen fortsätter framåt och benen står kvar, så är det lätt att räkna ut vad som händer.

Micke vill backa undan från min arm som trycker mot hans hals. När jag då griper tag i bakstycket på hans kjortel hindrar jag hans rörelseenergi i benhöjd, samtidigt som rörelsen fortsätter ovanför midjan. Jag hjälper till genom att fortsätta trycket mot halsen och genom att dra hårt i kjorteln./Micke wants to back away from my arm, which applies pressure to his throat. By gripping the back of his kyrtil I stop his legs from moving – though the movement continues above the waist. I do my part by keeping pressure on his throat and by pulling sharply in the kyrtil to make him fall

Mot en svag motståndare, som antingen är svag för att han är klen och lätt, eller för att han är ur balans, brottas man med andra ord vor. Man använder sin egen snabbhet, teknik och muskelstyrka för att snabbt och skoningslöst få honom ur spel.

En jämnstark motståndare är på sitt sätt svårast att brottas mot, i den bemärkelsen att man sällan kan gissa vad det är man bör ta sig för – om man borde brottas vor eller nach. Här gäller det att prova sig fram och använda sig av fühlen – när man märker att motståndaren är svag – då är det dags att slå till.

När detta nu har fastställts är det på sin plats att berätta att man faktiskt kan göra mer än bara påskynda motståndarens eget fall. Man kan göra honom svag! Man kan se till så att han faktiskt tappar balansen och därmed göra honom svag. Genom att till exempel dra i honom, knuffa honom eller vrida hans kropp genom att slå till honom på ena axeln, sätter man honom i rörelse – man överför rörelseenergi till honom. Oftast tar det bara bråkdelen av en sekund för honom att helt återfå kontrollen – om man låter honom göra det. Är man däremot snabb och teknisk kan man utnyttja den mikroskopiska obalans man skapat. Man hjälper honom, som tidigare nämnts, på traven. Ett krokben gör underverk tillsammans med en knuff!

Det här kastet började med att jag gav Mickes bakre axel en rejäl knuff. Istället för att ge honom andrum fortsatte jag med att pressa honom snett bakåt. När han ville ta ett steg för att återfå balansen satte jag mitt ben bakom hans. När han föll grep jag tag i hans ben och kastade honom bakåt./I performed this throw by striking Micke’s rear shoulder. When he tried to regain balance I pushed him backwards and tripped him with my leg. When he fell I grabbed his leg and threw him backwards.

Nu är det så klart aldrig så enkelt. Det är en sak att kasta en vän under en uppvisning och en helt annan sak att kasta en verklig motståndare under illasinnade omständigheter. Men roligt är det – inget snack om den saken!

*          *          *

This weekend Albrechts Bössor went to Varberg. It is a re-occuring event which we have frequented for quite some years, and we are always very impressed by how well organized it is. My own personal contribution mostly regarded food, but as I have promised not to write anything about cooking in this blog, you just have to take a look at  my cooking blog (http://guoterspise.wordpress.com/).

Instead I will tell you a bit about medieval wrestling. For some years we have been displaying medieval wrestling and dagger fighting, mostly from the Flos Duellatorum (ca 1410) and The wrestling of Master Ott (early 15thC). The initiated reader probably frowns upon this and wonders why Albrechts Bössor, a 14thC group, is using 15thC manuscripts. I have only bad excuses – like ”There isn’t really any 14thC manuscripts concerning dagger and wrestling”.

There are loads of people out there, interpreting and practicing the art of said manuscripts. They are incredibly serious and very skilled. This means I will probably write things that aren’t completely accurate, but I hope you can accept that we are only a bunch of plump men making a show and having a good time.

There are more manuscripts than the above. Fencing masters of the middle ages regarded wrestling as a very important skill. One of the most famous texts is Thott 290 2º, by Hans Talhoffer (1459). It is a very beautiful and instructive manuscript, teaching loads of techniques with loads of weapons. You can have a look at it by clicking this link (http://www.kb.dk/en/) and search for Thott 290. The first result in the list is the page you are looking for. 

Medieval wrestling was a pastime and a sport, but it was also very serious. Most techniques are aiming to disable or kill people. This makes it difficult to make a public display of dagger and wrestling – everyone will be abe to notice that you are holding back – but if you choose the right techniques it will be OK.

The techniques I have practiced the most is the ones taught by Master Ott (Ringschule Wroclaw provides a coupe of excellent DVDs on his techniques). Master Ott Jude was a Jew that converted into christendom and taught the princes of Austria the noble art of wrestling. He speaks of three different types of adversaries: the weak opponent, the strong opponent and the equal opponent. He states that you must be wary about which kind you face. Here, in a way, he calls upon the concept of fühlen – (to feel) more or less a form of mind reading, where you try to anticipate your opponent’s moves. It may seem simple to judge your adversary: a person that is 2 meters tall and weighs 120 kilos must be strong, and a small guy weighing in at 60 kilos must be weak, right? Mostly, it really is correct, but as a matter of fact, your opponent switches between strong, equal and weak during the fight. Strength and weight is not all. Balance, agility, technique and how to make the most of your muscular capacity plays an important role too. Even if it might appear to be an easy task to judge your opponent, it really isn’t.

If you manage to make a good judgement anyway, there are different ways to face the different opponents. If you face a strong wrestler, you have to fight nach – ”after”. You cannot face strength with strength when the opponent is more massive than you – then you will lose. Instead you must evade him and find a moment where he goes from strong to weak. How can this happen? When your opponent stretches too far or when he lose his balance – the he is suddenly weak. In that instance (or, preferably, just before it) you will start to wrestle vor – ”before” – and control the fight. Now you are the strong one, and by using your opponents strength and weight to ”help” him fall. If a person lose his balance, he will mostly regain it again, but not if anyone stops him from doing it, or even facilitates the oncoming fall. 

You can make a person fall by tripping him. Someone struggling to regain his balance must often take one or two steps to do so. A tripping leg stops him from taking those steps. You could say that his kinetic energy is stopped at the legs, but continued from the waist up. When the torso keeps on going and the legs stop, it is easy to guess what is going to happen.

When fighting a weak adversary, who is weak because his muscles aren’t as developed and because he isn’t heavy, or because he is off balance, you wrestle vor. You use your speed, technique and proper application of strength to quickly finish him off. 

An equal opponent is perhaps the hardest one to fight, as you will have trouble guessing what he will do next. You don’t know if you should wrestle vor or nach. You have to use fühlen in this instance: when you sense weakness, you immediately strike.

Having said that, I’d like to point out that you can do more than just speed an opponent’s own fall. You can make him lose his balance, hence making him weak. You can pull him, push him or twist him to put him in motion by transferring kinetic energy to him. Most often he will regain full balance within a split second – if you let him. Though if you are quick and skilled you can use the microscopic loss of balance you have produced by ”helping him out”. A tripping foot or leg will work wonders in combination with a good prod!

Of course, it is never as simple. It is one thing to throw a friend during a show, and something completely different to throw a real opponent in an actual fight. Even so – wrestling is fun!

3 reaktioner på ”Varberg 2012 – eller ”Brottarboys”/Varberg 2012 – or ”Brawler boys”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s