Ett steg längre/One step further #9

Min tanke är att det här ska vara det sista inlägget i min ”serie” Ett steg längre, där jag talar om hur jag vill utveckla mitt historiska återskapande till att inkludera den sociokulturella dimensionen under medeltiden. När jag upplever att de diskussioner som mina inlägg givit upphov till nått till en viss punkt, kommer jag att posta ett inlägg där jag så att säga redovisar resultatet av det hela. En sammanfattning av mina tidigare tankar hittar du här.

Den här gången kommer det att handla om hur jag personligen vill gå tillväga – på ett ganska praktiskt plan.

Jag tar det steg för steg, och börjar med förutsättningarna. För mig är det OK att ha en persona och jag kommer att börja jobba på den, för att sedan kunna utveckla mitt återskapande från den. Ett visst mått av rollspelande är OK, i synnerhet när det gäller kontakt med publik, så länge det håller sig på en rimlig nivå. Jag är ju inte ute efter att spela medeltid. Jag ska inte prata konstigt och tro att jag är på medeltiden, men jag vill uppfattas som medeltida. Det är ju inte lajv jag är ute efter. Det har också att göra med tidpunkt; vid vissa tillfällen passar det inte, till exempel om jag möter folk från grupper där återskapande i första person inte är känt eller accepterat.

Min ambition är att hålla mig till återskapande 24 timmar om dygnet. Det innebär bland annat att jag kommer att se till att inte tala om något som jag inte borde tala om (även om jag inte heller ska hitta på ”medeltida” saker att prata om), och att jag kommer att lägga stor vikt vid att jag inte har några moderna saker i mitt tält eller i lägret i övrigt; även om folk i kompaniet VET att det finns moderna burkar i mattältet så ska de absolut inte behöva tänka på att de finns där. De ska inte synas i lägret. Egentligen finns faktiskt knappast något behov av att ha med sig moderna saker alls; det finns medeltida lösningar på i stort sett allt. I Albrechts Bössor har vi gjort avsteg för hygien och säkerhet, men i övrigt ska jag kunna klara mig. Om jag åker utomlands kommer jag att försöka tona ner de aspekter av det nordeuropeiska som är mest framträdande så långt det är möjligt.

En annan viktig fråga är den historiska exaktheten. Jag har som mål att vara exakt medeltida på alla plan. Det är förvisso utopiskt, men det är en bra målbild – en som jag anser att alla borde ha. Sikta mot stjärnorna – krascha bland bergen. Jag kommer att jobba för att hela tiden uppdatera min utrustning, lära mig mer och aldrig anse att jag är färdig. Först och främst är målet att sy nya kläder i handvävt, växtfärgat tyg. Dessutom kommer jag så långt det är möjligt att äta medeltida mat och jag kommer att göra mitt bästa för att vara trogen recepten. För allas skull kommer jag att undvika recept innehållande fiskinälvor och annat skumt.

Motivation är en grundförutsättning för att jag ska kunna bli bättre. Det måste vara roligt och jag måste känna passion inför det jag gör. Därför lovar jag mig själv att göra mer saker för min egen skull – att prova nya saker och att umgås med mina kompanimedlemmar – det är i slutändan de som utgör en av de finaste delarna av hobbyn.

När det kommer till familjen kan man kanske säga att det finns flera val, men jag identifierar två huvudsakliga. Det ena är att skapa fiktiva familjeband inom kompaniet och agera som om de faktiskt betydde något. Det kan bli bra, men det kan också bli väldigt krystat. Det andra alternativet är att göra som vi då och då gjort i Albrechts Bössor, men lite mer organiserat – att bestämma vem som ”är gift med vem”, men att därefter inte tänka vidare på det.

Jag tror, för enkelhetens skull, att nummer två är vägen jag kommer att välja. Jag kommer dock att brodera ut den genom att fundera över hur familjeförhållandena ser ut för den person jag väljer att återskapa, så att jag har koll på hans ursprung – vem är hans föräldrar? Har han några syskon? Har han varit gift? Det är saker som jag kan använda i min kontakt med publiken (det skulle kännas väldigt konstigt att prata om en fiktiv familj inför kompanimedlemmarna); det gör återskapandet mer levande och äkta.

Ifråga om hierarkier är jag helt för. Jag avser att visa de som står över min återskapade person på samhällstegen mer respekt genom att till exempel lyda order och tilltala dem på ett respektfullt sätt. Samtidigt utgår jag från att de inte missbrukar den makt jag därigenom ger dem; om jag väljer att underställa mig blir jag också underställd på riktigt – även om det egentligen är på låtsas. För att tydliggöra hierarkierna kan man till exempel ha ordergivningar och befälsledda övningar. Samtidigt kan de överordnade vara åtskilda från det ”vanliga folket” – de skulle kunna bo i ett särskilt tält, få mat före de andra och så vidare.

Sedan är det fråga om religion. Jag kommer att studera medeltida religion, gudstjänstordningar och böner. I fält kommer jag att ”be böner” och försöka iaktta fastedagar. Ett annat sätt skulle kunna vara att återskapa en medeltida mässa (<— om du var där så blir jag fantastiskt glad om du vill berätta hur det var!).

Ovanstående är bara hastigt framkastade förslag, och jag hoppas att du som läsare kan ge mig respons på dem och att du också kommer med andra idéer.

Jag skulle förresten uppskatta mycket om eventuella kommentarer till inlägget skrevs på engelska; flera läsare har hört av sig och vill vara med i diskussionerna. Känner du att du inte vill skriva på engelska så är det dock inga problem.

*          *          *

My intention is that this will be the last post in my ”series” One step further. I have discussed how to develop my reenactment to include the socio-cultural part of the middle ages. When I think the discussions regarding these posts have reached a certain point, I will publish my final thoughts in a future post. My previous thoughts boiled down can be accessed here.

This post will state how I would like to go on, on a wholly personal and pretty practical level.

First of all. Prerequisites. To me, it is alright to have a persona. I will work on it to develop my reenactment from it. A certain measure of roleplaying is alright, especially when I am making display, but not too much. I don’t want to act medieval, talk funny and believe I am in the 14th century. However, I want it to be perceived as medieval. Also, it has a bit to do with timing: sometimes, it is not alright. I might meet people from other groups where first person reenactment isn’t known or accepted.

My aim is to reenact 24/7. This means that I will make efforts not to speak of things that I shouldn’t speak of, but neither shall I make up ”medieval” things to speak about. I will also work hard to make sure no modern stuff can be seen in my tent or in camp in general. People in the company know that there are modern cans in the food tent, but they shouldn’t have to think about them – the cans shouldn’t be seen. Furthermore, each and every bit och equipment shall be made according to sources. There is really no need to have ANY modern things in camp, save the stuff that Albrechts Bössor has deemed as OK when it comes to hygiene and safety.

If I go abroad, I will tone down the aspects that give me away as a north European if possible.

Another important question is historical accuracy. I want to be as exact as possible on all levels, which might be an impossible dream. Nevertheless – it is a good aim. I will always work to update my equipment and to learn more. I will never consider myself finished. First of all, my goal is to make my new kit into handwoven, plant dyed fabrics. I will also eat medieval food on events, as much as possible. I will try to be faithful to the recipes and I will leave the dishes containing fish guts out – for the benefit of all.

Motivation is a basic ingredient if I am going to get better. It has to be funny and I have to feel passion for what I am doing. Therefore I promise myself to do more things for my own sake. I will try new things, learn new techniques and to spend more time with the guys in the company – at the end of the day, they are one of the best reasons to reenact.

When it comes to family you might say I have many different choices, but I identify two main ways: one is to make ficitonal family ties within the company and act is if they meant something. It can work out or it can be really awkward. The other way is to do like we did before, but a bit more organized – to decide ”who is married to who”, but leave it at that.

I think that the second way is best for my needs. I will develop my own ties by trying to make out how my persona’s family is. Siblings? Parents? Marriage? This can be used in contact with my audience (it wouldn’t work out to speak about my fictive family with my fellow company members) to make my reenactment more alive.

Next step – hierarchies. I’m all for it. I will show my persona’s superiors more respect by, for example, obeying orders and address them in a proper way. At the same time I assume that these people don’t vilate the power I give them by declaring myself subordinate. To make hierarchies more visible one can have excercises lead by officers, and the officers could be separated from ”ordinary” people by sleeping in a special tent, getting their food before others, and so on.

When it comes to religion, I will study medieval religion, sermons and prayers. On events I will ”pray” and try to live according to fast days. Another way could be to recreate a medieval mass (<— if you were there, I would love to hear all about it!).

The above is only quick suggestions. I hope you as a reader can grant me your thoughts and suggestions, and that you share your ideas with me.

2 reaktioner på ”Ett steg längre/One step further #9

  1. As I’ve said before is this all very interesting to read and contemplate over. The biggest obstacle to overcome has to be that other people in AB (or the group you’re a part of) has to feel the same way that you do. I’m specially thinking about the hierarchy and other things that you’ve mentioned that you’re not alone in. If one member don’t want to be a part of your type of reenacting it all falls (and how do you avoid that?).
    Interesting reading, I’ll stay tuned :)! (And I’m afraid that this is the standard of english I can produce)

    • Your English will do just fine, thank you. Yeah, it could be a problem if other members doesn’t want to be a part of that kind of reenactment, but nothing prevents the ones that are willing to try it to do so amongst themselves. They can create a kind of microcosm if you will. Sure, it’s not perfect, but it is a start.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s