Ett steg längre/One step further #6

För ett par dagar sedan skrev jag bland annat om problematiken med ”rollspelande” och användandet av en så kallad persona när det gäller historiskt återskapande. Min personliga åsikt är invecklad – du läser mer om den här – men kort sagt ställer jag mig försiktigt positiv till ett visst mått av begränsad användning av rollspelande för att underlätta återskapandet av den sociala dimensionen.

Det inlägget berörde också hur jag anser att man borde grundlägga sin forskning – om man inte vet precis vad man ska återskapa – hur kan man då återskapa det?

Jag vill spinna vidare på frågan. I sitt blogginlägg undrar Christian Folini: var går gränsen för autencitet? På vilken nivå kan vi rimligen lägga oss? Att definiera en nivå är ganska svårt, utan att ha en omfattande diskussion om det. För min egen del har jag dock en åsikt, och mitt korta, idealistiska svar blir att det inte egentligen finns någon gräns för hur långt vi borde nå, utom den utopiska, exakta medeltiden. Jag anser att det är dumt och konstigt att nöja sig med att något bara är OK – när målet rimligen är att till punkt och pricka återskapa medeltid.

Hur gärna jag än vill kan jag dock själv inte leva efter mina egna bud. Det är ekonomiskt och tidsmässigt nästan omöjligt. Jag jobbar som tidningsredaktör och jag har varken tid, pengar, kunskaper eller färdigheter nog att göra eller köpa varenda pinal från scratch. Jag kan inte föda upp får av medeltida ras, klippa dem, tvätta och karda ullen, spinna den till garn, väva den till tyg, valka och färga tyget och sedan sy mina plagg. Jag får erkänna att mitt mål ”bara” är att ha min dräkt handvävd och växtfärgad, och inte ens då kan jag räkna med att ha råd att färdigställa den inom de närmsta åren.

I Albrechts Bössor har vi sagt att vi ska sträva efter tidstypiska metoder ”så långt det är möjligt”, vilket varierar från person till person. Det får vara en godkänd målsättning, men jag är definitivt för att jag ständigt, om än i små steg, höjer kraven på mig själv. Många tycker säkert att det är jobbigt att hela tiden sträva högre, och många är säkert frestade att ta genvägar, men för att vara ärlig är det faktiskt en del av hobbyn; hela idén med återskapande är att vara så exakt som möjligt, och det innebär att man hela tiden måste bli bättre och att man inte fuskar. Tycker man inte att de förutsättningarna är roliga och stimulerande kanske man är inne på fel spår och i fel hobby.

Hur stor roll har då föreningen som organ när det kommer till standardhöjande? Vårt system med mönstrare, vilka har till uppgift att kontrollera kvalitet och källor på det gruppmedlemmarna tillverkar, är ett exempel på hur föreningen har aktiv del i att nivån och kraven höjs – mönstrarna kan underkänna utrustning om den håller för låg klass eller om den saknar ordentligt stöd i källorna.

Dessutom har ”bakåtmönstring” föreslagits – bara för att ett plagg funkade 2003 betyder det inte att det gör det 2011 – Albrechts Bössor och dess medlemmar utvecklas, tillsammans med de flesta andra grupper. Saker som var bra förr är som sagt var inte nödvändigtvis bra idag. Jag välkomnar alltså idén med bakåtmönstring, även om jag inser att den kommer att innebära massor av arbete; varför skulle det vara OK att ha felaktig utrustning bara för att den tillverkats i god tro?

There are worse things than making sausages…

I en perfekt värld borde så klart alla som får ”bakläxa” och tvingas uppdatera eller justera sin utrustning bli glada för påpekandet, men så kommer det så klart knappast att bli. Jag är övertygad om att även jag kommer att bli väldigt besviken den dagen då min fina, växtfärgade kjortel underkänns. Jag hoppas alltså att bakåtmönstringen kommer att gå varligt fram så att jag har tid att uppdatera mig… Samtidigt är det dock min vilja och min förhoppning att det är pepp – inte mönstring – som leder till att jag uppdaterar mina prylar.

Som avslutning på det här inlägget vill jag kort diskutera autencitet när det gäller mat. Det är fler än en som uttryckt att de inte är förtjusta i den medeltida maten och att de hellre skulle äta något helt annat. Ur min synvinkel spelar den åsikten egentligen mindre roll, men det har att göra med att jag ju vill leva medeltid. Åter måste jag ställa frågan: varför inte köra till 100 % om man nu ska köra? Det är klart att man som kock kanske kan undvika de mest exotiska recepten, men medeltida mat ska det vara.

Samtidigt måste man slåss med rimlighet och källor. 1300-talet bjuder inte direkt på några större mängder recept, och de recept som erbjuds är antagligen inte avsedda för soldater, utanför höga kyrkliga eller världsliga dignitärer. Om man trots allt väljer att använda recepten, kan det i slutändan bli lite tråkigt, i synnerhet om man bokstavstolkar respektive recept (”Nej, vi kan inte använda svartpeppar. Det står nejlika i receptet.”). Då blir det lätt en ständig upprepning av samma rätter. Och hur OK är det att använda kända ingredienser i nya kombinationer? Det är mycket intressanta frågor, som jag dock inte kan besvara här. Jag välkomnar emellertid en diskussion när det gäller ämnet.

Dessutom borde man kanske också göra en grej av humoralpatologi – den medeltida synen på hälsa och medicin, och hur den intimt förknippades med vad man åt. Det kan påverka vad man äter ute i fält och det ger ytterligare en dimension till känslan av medeltid, för att inte tala om att det kan ge upphov till intressanta föreläsningar och ovanliga uppvisningar för publiken.

Jag skulle förresten uppskatta mycket om eventuella kommentarer till inlägget skrevs på engelska; flera läsare har hört av sig och vill vara med i diskussionerna. Känner du att du inte vill skriva på engelska så är det dock inga problem.

*          *          *

Some days ago, I wrote about the difficulties with ”roleplaying” and the use of a so called persona when it comes to living history. My own personal view is somewhat complicated, but in short, it is a positive one, provided it is done within certain bounds.

I would like to address the matter further. In his blog post Christian Folini wonders where the limit of authenticity goes. To define a level is very hard, even if the matter is thoroughly discussed. When it comes to my own opinion, it is an idealistic one: I don’t believe there is a limit for authenticity. The only limit is the utopia, real middle ages. I believe that it is silly and strange to settle when things are OK – when our goal should be to recreate the middle ages in exact detail.

But no matter how exact I wish to be, I am not able to live as I learn. It is not possible for me neither when it comes to personal funds nor when it comes to skill, knowledge and time. I don’t know how to breed medieval sheep, shear the wool, wash it and card it, spin the woll into yarn, weave it into cloth, dye it and then make clothes out of it. I admit that my goal in reality only is to have my kit hand woven, plant dyed and stitched by hand – and not even then I can hope to have it finished within the next few years.

In Albrechts Bössor we have always said that we should strive to use period methods when recreating our kit as far as it is possible – which means that the level will differ somewhat from person to person. It will have to be a good enough, but I will always work to improve myself and my kit. Some people might feel uncomfortable  with the prospect of never being quite finished, but that is a part of the hobby – you must improve constantly and you must be exact. If you don’t like those prerequisites you might be in the wrong hobby.

Which part should the company take when it comes to raising the level of its members? We have a system of reviewing members’ kits, both when it comes to quality and sources. The reviewers have the right to disallow kit that they consider inferior. Furthermore, the concept of ”backward reviewing” has been suggested – just because a piece of equipment was OK 2003, it doesn’t mean it is OK in 2011. Albrechts Bössor and its members grow better all the time, as do most groups. I realize that this kind of review will mean more work, but why should it be alright to use substandard equipment just because the maker didn’t know any better at the time?

In a perfect world, all that are forced to adjust or remake their kit should be happy to do so, but of course that won’t happen – I myself won’t be very happy the day my splendid, plant dyed jacket is considered substandard. I hope the backward review will be gentle, but above all I hope that I will develop because I want to, not because I have to.

Last but not least, I would like to consider authenticity when it comes to food. More than one have told me that they aren’t very fond of medieval food. If you ask me, that doesn’t matter, but it has to do with me wanting to ”live medieval”. But again, I must ask: why not go all in? Of course, as a chef you might want to consider not to cook the most exotic dishes.

At the same time, you will have to face the fact of sources and probability. The 14th century doesn’t abound with sources of medieval recipes, and the recipes that are available are probably not intended for soldiers, but for noblemen and mighty dignitaries of the church. If you still decide to use the recipes it could be a bit boring by the long run – there are only so many dishes. And are we at all allowed to use known ingredients in known combinations? Those questions are very interesting, but I won’t try to answer here, although I would really like a discussion on the subject.

Furthermore, maybe we should make more use of the theories on humoral pathology – the medieval view on health and medicine, and how it was connected to the food you ate. It can certainly effect the dishes you eat when on campaign and contribute to the ”medieval feeling”. Also, it can be a great subject for lectures and displays.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s