Syhelg/Sewing event

För väldigt lång tid sedan sedan var jag och Maria på besök utanför Hörby där vi höll en kurs i dräktkonstruktion. Kursdeltagarna var blandade existenser från olika miljöer, och alla hade vitt skilda kunskaper, infallsvinklar och målsättningar.

Jag hade sammanställt en serie bilder av manlig och kvinnlig dräkt med fokus på det sena 1300-talet, där jag gick igenom allt ifrån underkläder till ytterplagg. Helgen började med att jag presenterade dräktmaterialet, samtidigt som jag och Maria skickade runt rekonstruerade klädesplagg bland deltagarna. Maria berättade om väv- och sömnadstekniker och vi gjorde vårt bästa för att ta kål på gamla myter och vanföreställningar.

Därefter tog mönsterkonstruktionen vid. Tursamt nog befann vi oss i en lokal där det finns gott om golvutrymme, för det blev ett fasligt klippande, mätande och passande. Jag höll mig lite i bakgrunden till att börja med, för även om jag faktiskt gjort flera toilles förut så känner jag mig inte helt säker på att jag gör rätt, i synnerhet när det kommer till ärmarna – de är särskilt svåra.

Men så föll det sig att Maria stod upptagen med att nåla in en av våra deltagare och en annan bad mig hjälpa henne under tiden. Jag sa som det var – att jag inte är något vidare bra på att nåla in folk, i synnerhet inte när det gäller ärmar, och att hon måste vara medveten om det innan vi börjar. Jag satte hur som helst igång med att skulptera ärmen på den olyckliga deltagaren och döm om min förvåning när jag faktiskt lyckades över förväntan – till och med när det gällde inpassningen av den tallriksärm deltagaren bestämt sig för. Maria fick justera en liten smula, men överlag blev det väldigt bra.

Jag fick chansen att nåla in ytterligare ett par tallriksärmar, vilket kändes väldigt utvecklande. Jag är numera bra mycket bättre på mönsterkonstruktion än jag varit tidigare. Och viktigast av allt – det kändes kul! Den allmänna stämningen var precis lika uppsluppen och ivrig som den var när jag först av allt började med medeltideriet. Det var lustfyllt, spännande och utvecklande. Deltagarna i vår kurs betalade för att få komma och lära sig. Vissa av dem åkte en rätt bra bit för att få vara med, två dagar i sträck. Det var helt galet inspirerande att höra deras frågor, få tänka till lite och att få lära sig saker själv igen – på ett roligt och avslappnat sätt. Det gav mig hopp för framtiden.

Alltför ofta får jag intrycket av att de som är gamla i gejmet har blivit för luttrade, bekväma och för ovilliga. Om man föreslår ”hantverkshelg” för de gamla rävarna får man en slö, sur blick till svar, i bästa fall ackompanjerad av ”Nej”, ”Det är för långt”, ”Får jag pengar för det?/Betalar föreningen min resa?” eller något liknande. Om man väl lyckas piska ihop ett gäng deltagare sitter alltför många av dem och glor och väntar på aftonen när det är dags att gå ut och öla. Var är passionen? Var är lusten, glädjen och viljan? Det är en så jävla tråkig inställning och antagligen en av de främsta anledningarna till varför jag tappat sugen när det gäller historiskt återskapande. Kanske måste jag helt enkelt försöka undvika att hänga upp mitt återskapande på sådana människor; jag orkar knappt ta ansvar för mitt eget engagemang, så hur ska jag någonsin kunna orka peppa andra?

Hur som helst hade jag verkligen roligt med ett gäng som i det närmaste bestod av totala nybörjare, och jag fick ärligt talat ut mycket mer av dem än jag fått av de flesta veteraner de senaste åren. Konstigt. Men sant.

Det som gör det här ännu trevligare är att det snart är dags igen. Om bara några veckor åker jag till Stockholm för att hålla i ännu en sykurs. Förhoppningen är så klart att det ska inspirera mig lika mycket; gör det det är min återkomst långt gången!

*  *  *

Many months ago, me and Maria went to a place outside Hörby where we held a two day workshop on constructing 14th century costume. The attending participants came from very different circumstances. Their skill levels differed, as well as their interests and motives, but it was a highly motivated gang nevertheless.

I had put together a series of pictures of male and female costume with focus on the late 14th century, and I presented everything from underwear to coats. Our workshop started with the presentation of this material. I held a lecture on the clothing and fashion of the period, and at the same time, Maria was handing out reconstructed garment. She told them about weaving techniques and stitching methods, and we did our best to kill any old myths that flourished among the participants.

Next step was pattern construction. Luckily we were in a venue with loads of floor space – a furious cutting, measuring and fitting took place before our eyes. In the beginning I stepped back a bit. Although I have made several toilles before, I am still not certain if I am making them correctly, especially when it comes to the arms. They are particularly hard.

But it so just happened that Maria was busy fitting a toille on one of the participants, and another of the happy stitchers asked me for help. I told her the truth – I’m not very good at this, especially when it comes to arms. I am not a craftsman. But I started to sculpt the arm on the helpless victim, and lo and behold: I succeeded better than ever – even when it came to the grande assiette sleeve she wanted. Maria adjusted it a slight bit, but as a whole it was very good.

I had the chance to fit another few grande assiette sleeves, something that I really liked. Today I am a lot better when it comes to constructing patterns than I was before. And most important – it was fun! Everyone was high spirited – just as it was when I first started out with medievalism. It was easy, exciting and developing. I was happy.

Our participants payed for us to hold the workshop. Many of them travelled for hours to be able to join. I was very inspired when I got to answer their questions. I got to think a bit, and I learned from the beginning once more – in a fun and relaxed way. It sort of gave me a bit of hope.

Once too often, I experience that ”old” medievalists have been too blasé, too comfortable and to unwilling. If you suggest a crafting weekend for the oldies, you will mostly only get an uninterested glance followed by a ”no”, ”it’s too far” or ”do I get any money?”. If you somehow manage to round up some people for crafting, most of them just sit and watch and wait for the beers in the evening. Where is the passion? Where is the will, the good spirits and the lust to create? It is a sad attitude, and I believe it is one of the key reasons for me losing interest in reenactment. Maybe I just need to connect my reenactment to people that have a will of their own? I can hardly make myself go round, so how am I supposed to have the power to brace others?

Anyhow – I had a great time with a group of total beginners, and to be honest I had much more fun with them than I usually have with the more experienced ones. Strange, but true.

The best part is that I will soon partake in a similar workshop. In just a few weeks, I will go to Stockholm to host another class. My hopes are that I will be equally inspired; if I am, I believe my return to medievalism is not far away!

6 reaktioner på ”Syhelg/Sewing event

  1. This! This is exactly why I love teaching. The questions and the contagious enthusiasm. And also the look on peoples faces when they first see how beautiful the well fitted clothes make them look!

    • Varför inte sikta in dig på ett ytterplagg? Eller strumpor? Eller en struthätta? Du kommer att bli inspirerad!😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s