Stralsund – Museum für Hanseatische Geschichte

Stålsätt eder! Nu kommer nästa del av vår tyska resa.

Efter övernattning i Greifswald (där vi åt ytterligare en sinnessjuk köttbricka på en krog där de pratade fejkad medeltidstyska :D) satte vi av mot Stralsund. Det är inte långt mellan de två städerna och vi kom fram i lagom tid tills Museum für Hanseatische Geschichte öppnade. Det var inte vårt huvudmål – jag var sugen på något helt annat. Stralsund är en mycket vacker stad. Jag gillar den skarpt och kan utan tvekan tänka mig att åka dit bara för att semestra där. Stora delar av stadsmuren finns kvar, medeltida och senare, historiska hus är i gott skick – man trivs där, helt enkelt. Liksom i alla städer vi besökte är den full av kyrkor – vi besökte bara en, men den förtjänar nästan ett eget inlägg.

Vi tog oss i alla fall iväg till

Museum für Hanseatische Geschichte
Betyg: 4/5
Web: http://tinyurl.com/2w38mmd

Kort sagt är det här ett mycket bra museum. Det är hyfsat stort, det har gott om medeltida fynd (medeltidsavdelningen är i jämförelse en av de större vi besökte under vår resa) och fynden ifråga visas upp på ett bra sätt, vanligen i fristående montrar så att man kan ta sig en titt på föremålen från olika vinklar. Vi fick inte fota med stativ, men annars var vi fria att gå loss, och det gjorde vi.

De flesta av fynden är inte värst spektakulära – jag menar; man har ju sett en del ringar, en del knivblad, en del keramik och en del träskålar. Det är förvisso intressant att studera såna grejer närmare för att kunna göra jämförelser och på så vis öka sin förståelse.

Museet innehöll dock även en del riktigt häftiga grejer, saker som gjorde att jag gick igång ordentligt (jaaaaa, jag vet. Jag är störd. Jag börjar flämta av arkeologiska rariteter).

Canteen, lead/pewter, late 14thC-early 15thC

Det coolaste av allt måste ha varit den här flaskan. Jag har sett typen på enstaka bilder (de står på borden vid gästabud) och dessutom nämner Limburgkrönikan (?) ”Groten staalen Flaschen”, vilket jag i och för sig tolkar som ”stålflaskor”. Oavsett vilket är det en flaska i metall, och om man hittade en tenngjutare som var kapabel att återskapa en sån här flaska som inte kostade både skjorta och underkläder, hade man haft en perfekt flaska att ta med sig ut på events. Den bucklas eventuellt – den går inte sönder i packningen.

En annan grej, som dock garanterat går sönder i packningen, är det här glaset från 1200-talet. Det är antagligen italienskt och hör förstås inte hemma på 1300-talet (vilket är synd, för det är riktigt häftigt), men jag kunde inte motstå hur vackert det är.

Drinking glass from Italy, 13thC

Det är ett alldeles lysande exempel på att medeltidens människor förmådde lika mycket (eller mer) än vad vi gör idag. De hade till på köpet mycket begränsade möjligheter i jämförelse.

Bortsett från att vi förstås kan beundra detta faktum, kan det också lära oss att människan KAN, så länge mål, metod och vilja finns. Till vardags och till och med i reenactmentsvängen hör man alltför ofta: ”Det går inte. Det är omöjligt. De kunde inte göra sånt då”, alternativt ”Jag kan inte.” Det är förstås raffinerat skitsnack. Visst är det svårt att dreja en fin kanna, men för människor som drejat kannor 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan i 30 år är det kanske inte fullt lika svårt. Om vi höll det i tankarna och istället fokuserade på vad vi faktiskt förmår skulle vi kunna uppnå så mycket mer, känna oss så mycket mindre begränsade och vara så mycket lyckligare. De flesta av oss kan inte dreja perfekta kannor, men det vi åstadkommer ska vi vara stolta över.

Åter till ämnet. Museet i Stralsund är mycket väl värt ett besök. Att hela staden är charmerande är ett rejält plus i kanten.

Museum für Hanseatische Geschichte
Rating: 4/5
Web:
http://tinyurl.com/2w38mmd

We spent the night in Greifswald after a good meal consisting of enough meat to feed a whole squad of gunners, and then set course for Stralsund.  We arrived just in time for the Museum für Hanseatische Geschichte to open. It wasn’t our main goal – I was interested in something completely different, but we decided to have a look anyway.

Stralsund is a wonderful town, and I really like it. It is pleasant enough to spend a couple of days in, just enjoying the atmosphere, the churches and the old houses.

The museum is really good. It is pretty big and has a good deal of medieval artifacts on display, which are shown off in display cases made of glass; in most cases you can study the different artifacts from most angles. I like it. We were not allowed to take photos with a camera mounted on tripod, but otherwise we could shoot as we pleased.

Most of the finds aren’t very spectacular – if you visited a museum before, you will recognize the finger rings, the knife blades, the pottery and the wooden bowls – nothing new there. It’s good to have the possibility to make comparisons between wooden bowls and pottery from other places however, but it doesn’t make me very excited anymore. But. The museum contains some truly marvellous pieces as well.

For starters – have a look at that canteen! I have seen the likes of it one one or two paintings, standing at tables during feasts, and I believe the Limburg chronicle mention ”Groten staalen Flaschen” – big steel bottles. Nevertheless – it is a canteen made from metal – a reproduction of wouldn’t break in the pack – you could bring it along to each and every event and still be certain that it wouldn’t fall into pieces.

Something that definitely would break in the pack (in which case it would break your heart) is this 13th century glass, probably from Italy. It is a most splendid example of that medeival man was capable of as much as modern man – even without fancy, modern tools. 

This fact alone makes it easy to admire the artifacts and the people behind them, but we mustn’t forget that you are ABLE, as long as you are willing. All to often you get the ”this is impossible” or ”I am not able”, both from reenactors and in everyday life. This is, of course, complete and utter bullshit. Yeah – it’s hard to make good pottery, but for people working as potters, 12 hours a day, six days a week – for 30 years, it’s not a very big deal. If we kept our minds on what we really can do, we would feel al lot less restricted and a lot happier. We might not be great potters, but we should be proud of what we accomplish.

Nevertheless. The museum in Stralsund is very much worth a visit, and the city itself is adorable. Go. Now!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s