Panzarknappar och Sigmund Ringeck

Kvällarna här i den nya, och väldigt temporära, lägenheten fylls av studier av Johannes Lichtenauers manuskript, med Sigmund Ringecks dito som tolkningshjälp. Bägge två är översatta till engelska, annars hade man varit rätt rökt; min medeltidstyska är lite krattig, trots mitt snokande i Preussischer Urkundenbuch. Oavsett vilket är den gode Lichtenauer lite svår att tolka då och då – ”Hier ist ain andere styk” blir inte mer begripligt på engelska, eller för den delen på svenska – ”Detta är en annan teknik”. Och så inget mer. O-K. Det är minsann inte det lättaste att lära sig fäktas ur en bok, än mindre när författaren bara skriver att det rör sig om en annan teknik, utan att ens nämna något om den i övrigt. Då är Sigmund Ringeck bra att ha. Han beskriver saker och ting lite mer utförligt, men ändå inte så detaljerat som man skulle vilja – det är så gott som alltid ganska stort utrymme för tolkningar, och det innebär att det kan bli ganska galet i slutändan.

Nå. Det är hur som helst ganska vilsamt att sitta där och grunna, och det är ärligt talat inte mycket mer att ta sig för i en liten studentcell utan möbler. Utom att sitta och sy tygknappar till sitt hägrande panzar. Nu när knapparna är färdiga, så när som på fyra stycken, börjar det slutligen slå över mot ”halvfärdigt” snarare än ”näppeligen påbörjat”. Igår sydde jag 16 stycken i ett grovt, repande linne/bomullstyg. Fingrarna förlamas av allt slitande, ryggen böjs i krum av min dåliga arbetsställning och jag har tusen andra saker att stå i, hellre än att sitta där med skiten. Men nu har jag 4 knappar kvar av de 70 jag ska sy. Det känns skönt. Nu ska jag bara konstruera ärmarna och klippa ut dem, kvilta dem och sy knapphål. Och sy fast knapparna. Och sy knapphål för livstycket. Och sy fast de knapparna. Och ordna fållarna överallt. Det är nog bara nån veckas arbetstid kvar på den, förutsatt att jag då jobbar 8 timmar om dan med skräpet. Och så vet jag redan nu att jag inte kommer att bli 100% nöjd med den, trots att Maria ska hjälpa mig med ärmkonstruktionen i Seeth-Ekholt.

Till skillnad från mina tidigare fungerar den att ha på sig. Den är inte för tung, och den passar mig. Däremot gjorde jag det klassiska misstaget – jag gjorde alla stycken lika stora, vilket innebär att det yttersta lagret är för litet. Således måste jag sy på remsor längs sidorna och längs ryggen för att inte stoppningen ska synas. Det känns inte riktigt bra, eller rättare sagt: Det irriterar mig som bara den. Och just därför måste jag sy mig en ny, men det är tamejfanken ett senare projekt. Just nu spyr jag nästan på skiten. Hoppas att någon kan ha glädje av den i alla fall – kanske för testhuggning, eller som bränsle🙂

English summary

This post is about my gambeson, and how much I hate working on it, as I know even now it will not be as I planned. So I will make a new one, based on a German effigy. Furthermore I write about Sigmund Ringeck and Johannes Lichtenauer – manuscript fencing. But mostly it is about the never ending work with the gambeson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s