Typ ett hjärta/A kind of valentine

Jag vill ge ett hjärta till min bloggkollega Maria. Hon är en fantastiskt kunnig, kapabel och härlig människa; hon engagerar mig och inspirerar mig så att jag tänker ett varv till. Hade det inte varit för henne hade jag nog lagt ner medeltiden för länge sen. Så – tack Maria. Och ha en trevlig hjärtans dag.

*         *         *

Today I would like to name a kind of valentine – Maria. She is so very talented, capable and lovely. She inspires me, and kicks my brain into action. If it weren’t for her I probably would have quit medievalism long ago. Thank you Maria. Have a wonderful Valentine’s day.

Eureka

I helgen så gick jag kurs i att väva med brickor. Min första brickvävningskurs gick jag på Västerbergs folkhögskola 1995 (jag känner mig sjukt gammal när jag skriver det). Skolan har dessvärre lagt ner den textila utbildning jag gick där, men deras trä-smideskurser är fortfarande super. När jag gick på skolan så fick jag köpa en helt nyutgiven bok “Brickvävning så in i Norden” av Sonja Berlin. Jag har genom åren läst och klappat på min bok och varit grymt nöjd över att jag har en, då de varit populära och svåra att få tag på.

När jag gick på HV-skola på Högre hemslöjdsutbildningen 2002 kom Sonja till oss på skolan och höll en kurs på en vecka för oss. Äntligen fick jag träffa denna ikon inom brickvävning. Så när jag såg att Sonja skulle komma till Länshemslöjdskonsulenterna i Stockholm och hålla kurs så var jag jäkligt snabb att anmäla mig. Kursen i Stockholm var en 4-stegs raket med start hösten 2010. Ni kan läsa om mitt första kurstillfälle här.

Jag hade dock inte möjlighet att gå steg 2 och jag var hemskt orolig att jag inte skulle vara duglig att gå steg 3, men jag blev snällt insläppt på den med. Steg 3 innefattade dubbelvävar. Sammanbundna, lösa och så kallad Isländsk dubbelväv.

När Sonja visade detta som jag under alla år undrat så mycket över men inte vågat ge mig på själv, så kunde jag höra hur 25 öringen som stoppades in i huvudet 1995 sakta lossnade och trillade ner. Eureka! Nu finns det inget som kan stoppa mig och mina avancerade vävar, förutom tidsbrist då.

För er som ännu inte testat Sonjas kurser kan jag bara säga: GÅ! Hon håller ett flertal kurser och de ligger på hennes hemsida. Anmäl dig, ge dig själv tiden. “För du är värd det”.

*          *          *

Some time ago I attended a tablet weaving workshop. My first workshop of the kind was held at Västerbergs folkhögskola 1995 (am I old or what?). The school has sadly discontinued their textile classes, but they still have superb classes in woodworking and blacksmithing. When I attended the school, I had the opportunity to buy a new book called “Brickvävning så in i Norden” by Sonja Berlin. During the years I have often read it and I have been very happy with it, as it is very popular and hard to come by. When I went to HV-school 2002, Sonja came to us and held classes for a week, and I was very happy to finally meet this tablet weaving guru.

In 2010 I noticed that Sonja was coming to Länshemslöjdskonsulenterna i Stockholm to teach a set of classes, I quickly applied. The class was held at four different occasions, growing more advanced each time. Here I describe my first time in class.

Sadly I had no opportunity to attend the second class, and I was very worried that I wouldn’t be allowed for step three, but it proved to not be a problem. Step three included double weave – loose, tied together and so called Icelandic double weave (please bear with me – I have no idea how to translate lös dubbelväv, sammanbunden dubbelväv and Isländsk dubbelväv).

When Sonja showed the techniques I had been wondering about for years and years, I had a sort of Archimedes moment, where the input that was planted in my brain in 1995 slowly made sense. Eureka! Now there is no stopping me and my advanced weaves – save for lack of time…

If you are interested, and haven’t tried Sonja’s classes, I have five words for you: Just do it! She teaches a number of different classes, available on her webpage. Apply. Treat yourself – because you’re worth it!

Dricksflaskakuriosa/Costrel curiosities

Tjejen som har bloggen Historisk garderob har funderat lite över dricksflaskor i läder, 1300-tal. Som den borne pedagog jag är, börjar jag med att prata om den aktuella flaskans form.

Formen på flaskor är vanlig under 1300-talet. Den återfinns i läder, på manuskriptbilder i (vad jag tolkar som) trä och i keramik.

Här finns en bild på en tidig trettonhundratalare i keramik:

http://bit.ly/ADIuD4 - © The Trustees of the British Museum

Den beskrivs så här:

Drejad, glaserad.
Fyndplats: Wiltshire, England
Fältflaska i keramik. Cylindrisk med fläckar av grön glasyr.
Diameter: 7,4 cm

Och här är en till (i läder):

http://bit.ly/warGzD - © Museum of London

Dricksflaska, läder, ca 1350-1400. Tunnformig med uttag för rem på var sida om en kort hals. Den är dekorerad med två sköldar och ett zick-zackmönster på sidorna.

Mycket nöje!

*          *          *

The girl writing on the blog Historisk garderob have been done some thinking about leather costrels from the 14th century. As I just can’t prevent myself from putting my nose wherever it fits (I admit that it isn’t many places) I will start preaching. First and foremost: the shape.

This shape is pretty common when it comes to bottles/costrels during the 14th century. 14th century costrels of the type are made by leather, wood (if I am not mistaken) and pottery.

The first pic above shows a pottery costrel from the early 14th century. It is described like this:

Wheel-thrown, glazed.
Wiltshire, England, 13thC-14thC
Costrel; pottery; cylindrical with neck; spots of green glaze.
Diameter: 7.4 centimetres

Next pic shows a leather costrel, 1350-1400. Description:

Leather costrel, barrel shaped bottle with lug-handles on either side of a short neck. It is decorated with two shields and a zigzag pattern up the sides.

I hope it helps!

16 timmar senare/16 hours later

Vilken skillnad det blir om jag får sitta några timmar i rad. Enormt tempo i jämförelse med 15 minuters intervaller som jag hittills ägnat mig åt.

En timmes broderi, ensam, i köket idag och två timmar slöbroderi framför filmen Coco.
Jag rekommenderar båda. Alltså, broderi och Coco-filmen.

There is a huge difference if I am able to work a couple of hours at a time. My work speed is greatly improved in comparison with the short 15 minute intervals I’ve been stitching so far. 

One hour in the kitchen, by myself and two hours of lazy, laid back stitching whilst watching the movie Coco. I recommend both. Embroidery I mean. And the movie Coco. 

Broderilänk/Embroidery link

HUR har jag kunnat missa det här?!
http://medieval.webcon.net.au/index.html 

*          *          *

How on earth could I ever miss this?!
http://medieval.webcon.net.au/index.html 

Rastafari?

Jag gav upp den blå färgen. Den fyllde inte ut. Skrev till England och klagade. De sa att garnet fyller bättre om det får vila innan man använder det. Men de byter gärna ut det. Och då passar jag på att ta en ljusare nyans.

Valde den gröna för att jag var otålig. Nu tycker jag att det ser ut som Jamaicas flagga. Det kanske går över…

I gave up on the blue yarn. It just didn’t do the trick. I wrote to England and complained. They said that the yarn will fill the gaps better if it is allowed to “rest” before use. But they also said that they would happily replace it – a perfect opportunity for me to choose a lighter hue.

I chose a green yarn because I was impatient. It kinda makes the whole thing look like the flag of Jamaica. Hopefully it will pass…

Jag gillar att det går att dricka ett glas vin och brodera samtidigt. Fast det går sjukt långsamt. Just nu ca sju timmar. Måste skaffa en schackklocka, appar funkar inte med småbarn. Ingen som har en schackklocka som ligger och skräpar?

I like that you are able to have a glass of wine when embroidering. But the work progresses so very slow. I’ve been working on it for about seven hours. I need to get a chess clock; apps just doesn’t do it when you have small kids in the house. A chess clock? Anyone?

Surt sa räven/Sour grapes

Ville testa min tredje färg. Den blå. Som är lite lite för mörk egentligen. Klippte av tråden och kände direkt att den inte var som den gula och den röda. Den var för tunn. Men jag testade lite i alla fall och det blev, det man kallar i vävning, vargtänder. Bottenväven syns.
Jag får byta till grönt, som är så där snygg, eller till rosa. Eller så får jag prova att färga den vita. Skall kolla på ordern och se om jag beställde fel eller om de skickat fel.

Så här fult blev det.

I wanted to try out my third color – the blue one. It’s a bit too dark really. I cut the yarn and I instantly sensed that it wasn’t at all like the yellow and the red. It was too thin. But I tried nevertheless. The result was what you in weaving call “vargtänder” (wolf’s teeth). The bottom fabric can be seen through the stitches.

I’ll have to switch to green, the nice kind of green you know, or maybe to pink. Or I might dye the white one.  I’ll check my order if I made a mistake – or if they did it.

This is how ugly it turned out.